Berättarnät Väst
Världsberättardagen
Människor samlas den 20 mars över hela världen för att berätta myter, sagor, historier ur livet, sjunga visor, framföra dikter eller berätta egna påhittade historier. Utan papper eller böcker, bara med rösten, hjärtat och minnet.
Årets tema är ”Ljus och Skugga”
Vill du berätta något eller vill du bara lyssna är du välkommen till
Brastads Fritidsgård
lördag 20 mars kl.19
Annika Rockström och Gun Jarnedal kommer att inleda med berättelser från när och fjärran
och har ett lager av berättelser att hämta ifrån om det blir alltför tyst från deltagarna
Vi hoppas många har något de vill berätta!
Alla är välkomna, både vuxna och ungdomar.
Fri entré
Fika i pausen 20 kr
För frågor ring Annika 0523 – 22 771
Arrangör: Lysekils Bildningsförvaltning/kultur och Annika Rockström Bilder och Berättelser
Vägbeskrivning;
Brastads fritidsgård ligger i Stångenässkolan i Brastad. Kommer du från Lysekil tar du vänster i rondellen, kör uppför backen till krönet och tar av till höger. Där finns parkering. Gå in på Stångenässkolans skolgård, håll till vänster och följ skyltar och marshaller.
Världsberättardagen 20 mars.
Tända marschaller visade vägen till Brastads fritidsgård på lördagkvällen 20 mars. 24 personer från Brastad, Brodalen, Skaftö, Flatön och Ljungskile dök upp för att lyssna och berätta historier för varandra. Vi samlades i en stor berättarring med levande ljus i mitten.
Annika Rockström inledde med att berätta om bakgrunden till Världsberättardagen. Den startade i Sverige i början på 1990-talet och har spridit sig runt hela världen. I Peru och Singapore, i Estland och Australien, i Norge och Kanada och i många fler länder samlas människor på olika ställen runt berättandet den 20 mars.
Varje år väljs ett tema och årets tema var ”Ljus och skugga”. Annika fortsatte med att berätta om lampans och belysningens historia. När elektriciteten spred sig under 1900-talet försvann också en del av vårt kulturarv, historierna som berättades i skymningen när ljuset börjar försvinna och vi får ”tussmörket”.
Folktro, sagor och sägner berättades då vid levande ljus. Som tur är finns några som kommer ihåg och som hört historier berättas i sin barndom. En av dem är Gun Jarnedal , som hade en mormor som berättade mycket för henne. Gun berättade historien om ”Kvinnan som inte ville ha barn”, och vi förflyttades till en annan tid och fick följa en kvinnas märkliga öde. Vi luktade och såg rosorna som växte upp ur stenbordet vid berättelsens slut.
Inger Forsberg berättade om en kvinna hon själv mött, ”Prinsessan” som fick väl mycket skugga i sitt liv. Som avslutning läste Inger en dikt hon skrivit till minne av ”Prinsessan”.
Marianne Adolfsson sjöng a capella ”En kråka flög” skriven av Allan Edwall. Då var vi kvar i sorg och höst. Men allting växlar, livet innehåller både ljus och skugga. Annika avslutade första delen av berättandet med en saga från Senecaindianerna om hur den gamle mannen Vinter till slut besegras av den unge mannen Vår.
Vi tog en halvtimmes fikapaus innan vi satte oss i berättarringen igen. Då inledde Lars Erik Gunnarsson med berättelser från sitt eget liv. Hans första jobb vid 14 års ålder var på en konfektionsfabrik i Brastad och betalades med 1 kr 83 öre i timmen. Senare arbetade Lars Erik som polis och han berättade om ett möte med en ung flicka i häktet som berört honom mycket.
Ordet gick vidare till Åsa Persdotter som berättade om ljusa och mörka intryck och upplevelser från sin egen barndom, bland annat om hur det kan kännas att svälja en daggmask. Gun berättade om gårdfarihandlaren som fick sova i rummet där det spökade och om hans upplevelser under natten och om den hemska upptäckten han gjorde på morgonen.
Inger läste en annan dikt, en dikt med inslag av vår, ljus och hopp. Annika berättade en av H.C Anderssens berättelser, ”Tomten och hökaren”. Där fanns ljus i alla former; stearinljus, eldsvåda och ljusa visioner.
Marianne sjöng en sång till, den här gången en egen tonsättning av Paulus Utsis dikt om tro, hopp och kärlek.
Till slut fick vi alla skratta åt berättelsen om ”Prästen som kalvade” som Gun berättade. Vi skildes åt med tacksamhet över att berättandet lever vidare och med förhoppning om att ses nästa år igen. Kanske behöver det inte dröja så länge, Gun Jarnedal och Annika Rockström funderar på att ordna kvällar med berättande utomhus i Brastad, kanske vid hällristningarna i Backa och vid stranden i Sandvik.